För 6 år sedan…
Idag är det sex år sedan världens finaste lilla prickiga valp såg dagens ljus. Ja hon var ju inte prickig då men hon skulle bli. Aldrig hade jag kunnat tro att hon skulle bli så viktig för mig. Det gör ont när jag tänker på henne och all den tid som jag trodde vi skulle få men inte fick.
Den här bilden är från första gången vi träffade valparna, de var 3 veckor då. Den här lilla tiken kröp fram till mig och gosade mest av dem alla. I efterhand har jag sett (utifrån var prickarna sitter) att det faktiskt var Ina.
I eftermiddag ska vi ha kalas för Ina, med ballonger, tårta och saft i dockservis. Det har lillhusse bestämt

Då blir säkert Ina glad där uppe i sin hundhimmel när lillhusse fixar kalas
(Inte utan att man blir lite lessen när man läser ditt inlägg Hur är det då inte för dig Kram
Underbara Ina. SÅ härligt med kalas för sexåringen. Givetvis e hon med er på alla plan utan fysiskt. Sötaste lilla goa hoppetossan och gladaste Ina.
GRATTIS!
Vi saknar Ina också,ett bra förslag av Vilmer med kalas!
Ja, så himla tråkigt att hon inte fick ett längre liv… MEN hon hade ett väldigt bra liv, och vi har massor av finfina minnen av lilla Ina! Det är ju den tråkiga biten av att vara djurägare, att våra små hjärtan inte lever lika länge som vi… Men man kan ju liksom inte vara utan dem bara för att man vet att man kommer att ha ledsamma stunder… Hoppas ni fick ett fint kalas för Ina!
PS hoppas det gick bra med Lovis idag, vi hörs!Stora kramen!
åh lilla ina! :’) Precis samma sak som du beskriver hände med Zorro. Vi tog EN bild på valparna den dagen vi var valpvakt, och det är klart att den bilden är på Zorro *hihi* Faith!
Goaste ina.. Kramar!!