Mera snö
Ja, vad ska man säga? Nu kan Lovis i alla fall inte krypa UNDER staketet längre, nu är det bara att traska rakt över snövallen
Ja, vad ska man säga? Nu kan Lovis i alla fall inte krypa UNDER staketet längre, nu är det bara att traska rakt över snövallen
Igår kväll var jag och Lovis på djursjukhuset igen. Nu väger hon 23,5 kg! Undrar vad hon kommer hamna på när hon är fullvuxen?
I alla fall såg urinen fin ut, ingen infektion. Med andra ord fungerar den nya medicinen. Så skönt!
Idag är det sex år sedan världens finaste lilla prickiga valp såg dagens ljus. Ja hon var ju inte prickig då men hon skulle bli. Aldrig hade jag kunnat tro att hon skulle bli så viktig för mig. Det gör ont när jag tänker på henne och all den tid som jag trodde vi skulle få men inte fick.
Den här bilden är från första gången vi träffade valparna, de var 3 veckor då. Den här lilla tiken kröp fram till mig och gosade mest av dem alla. I efterhand har jag sett (utifrån var prickarna sitter) att det faktiskt var Ina.
I eftermiddag ska vi ha kalas för Ina, med ballonger, tårta och saft i dockservis. Det har lillhusse bestämt
Irma har kommit in i en period då hon inte gärna vill ligga i sin spjälsäng, men det är klart, det känns kanske ensamt och instängt? Mysigare i soffan.
Jag är förvånad över att Lovis lät bli hennes nalle… men hon brukar vara lugn när hon ligger i soffan, och just därför får hon ligga i soffan numera
Idag får Hugo vara med på bild också, även om han inte syns så mycket.
Hugo älskar att bli jagad av Lovis, hon blir väldigt frustrerad men när det är så här mycket snö har hon i alla fall en chans att komma ikapp.
Nu börjar det väl bli dags för en liten uppdatering? Som ni ser på bilden har vi fått galet mycket snö, snötäcket är högre än Lovis och hon har vuxit till sig en hel del kan jag meddela. Hon är både högre och längre än Hugo nu. Jag som trodde hon skulle förbli en liten skit.
Annars mår vi alla bra. Vi har inte märkt någon större skillnad på Hugo nu när han är kemiskt kastrerad. Han äter visserligen upp Lovis mat om hon inte tömt sin matskål, förrut åt han bara det som hon spillde, men vi var nog lite bortskämda med tanke på att han är dalmatiner… Måste bara lära mig att ta bort hennes skål lite snabbare, det är ju inte alls bra att han äter det fodret.
Lovis har slutat med antibiotikan och äter en annan medicin nu som ska göra det ogästvänligt för bakterier i urinblåsan. Den luktar kattpiss och hon gillar den inte men har nog insett att hon har inget val annat än att svälja. Jag har börjat ge henne lite tranbärsjuice också, det ska vara bra mot urinvägsinfektion på både hundar och människor.
Nu längtar jag till värmen, ljuset och hundkurserna vi har anmält oss till! Välkommen vår!