Idag får Hugo vara med på bild också, även om han inte syns så mycket.
Hugo älskar att bli jagad av Lovis, hon blir väldigt frustrerad men när det är så här mycket snö har hon i alla fall en chans att komma ikapp.
Lovis
Nu börjar det väl bli dags för en liten uppdatering? Som ni ser på bilden har vi fått galet mycket snö, snötäcket är högre än Lovis och hon har vuxit till sig en hel del kan jag meddela. Hon är både högre och längre än Hugo nu. Jag som trodde hon skulle förbli en liten skit.
Annars mår vi alla bra. Vi har inte märkt någon större skillnad på Hugo nu när han är kemiskt kastrerad. Han äter visserligen upp Lovis mat om hon inte tömt sin matskål, förrut åt han bara det som hon spillde, men vi var nog lite bortskämda med tanke på att han är dalmatiner… Måste bara lära mig att ta bort hennes skål lite snabbare, det är ju inte alls bra att han äter det fodret.
Lovis har slutat med antibiotikan och äter en annan medicin nu som ska göra det ogästvänligt för bakterier i urinblåsan. Den luktar kattpiss och hon gillar den inte men har nog insett att hon har inget val annat än att svälja. Jag har börjat ge henne lite tranbärsjuice också, det ska vara bra mot urinvägsinfektion på både hundar och människor.
Nu längtar jag till värmen, ljuset och hundkurserna vi har anmält oss till! Välkommen vår!
Det nya året firade vi in här hemma tillsammans med min bror och hans familj. Lovis och Hugo låg och sov hela långa kvällen men vaknade till precis innan tolvslaget och ville naturligtvis med ut för att skåla/kissa.
Lovis tyckte nog att det var lite konstigt med alla raketer som sköts runt omkring och skällde några gånger men sen brydde hon sig inte mer om det. Skönt! Hade inte trott något annat heller men man kan ju aldrig veta. Sen sprang hon in och åt upp dippen under tiden som vi tog av oss skorna. Hon är väldigt nöjd med sitt nyårsfirande helt enkelt!
Godmorgon alla läsare!
Hoppas att ni haft en lika fin julafton som vi, med god mat, familj och julklappar. Jag har nog varit väldigt snäll i år för jag fick ett nytt kameraobjektiv av tomten.
Granen 2009
Årets gran är en liten rackare som får stå uppe på skänken, det känns tryggast så med tanke på barnen och framförallt Lovis. 
Lovis skötte sig fint på julaftonen, julskinkan lät hon bli. Sen att hon var inne på grannens veranda och snodde kakor strax innan midnatt den 23:e är ju en HELT annan historia…
Hugo
God fortsättning!
Det finns både fördelar och nackdelar med att vara ullig och gullig när det är kallt.
Tuuuut i backen!!!
Fördelen är att man kan vara ute och åka pulka och busa i snön med resten av familjen hur länge som helst utan att börja frysa.
Isprinsessan
Nackdelen är att det blir stora bollar av is i pälsen under tassarna.
Vi behöver nog inte koka någon knäck i år, det är bara att gröpa ur lite ur öronen på Hugo… Han hör riktigt dåligt nu och lever helt i sin egen värld! Jag antar att det beror på den kemiska kastreringen, första veckorna blir de tydligen mer ”hanhundiga”. Man får trösta sig med att det förhoppningsvis går över snart och att han inte är såhär i vanliga fall.
Igår fick Västra Djursjukhuset finbesök, både Hugo och Lovis var där nämligen
Lovis kollades för sin urinvägsinfektion som hon är fri från nu men hon ska fortsätta äta antibiotikan i mindre dos ett bra tag till så den inte kommer tillbaka igen. Njurarna såg oförändrade ut.
Hugo kollades med ultraljud för uratstenarna, han hade fortfarande lite grus kvar så vi ska fortsätta medicinera som tidigare. Jag hade hoppats på att vi skulle slippa det och att han skulle klara sig på bara specialfoder. Risken är att han får andra stenar om han äter medicinen under lång tid och de stenarna går inte att lösa upp så som uratstenarna gör.
Vi tog ett urinprov på honom också som ska skickas iväg för analys så det dröjer några dagar innan vi får svar på det. Han slapp ta det direkt genom buken. Stackarn var så kissnödig så han höll på att kissa på sig så vi tog en liten kisserunda och samlade upp det på vanligt sätt istället. Blåsan får ju inte vara tom när man gör ultraljud så jag gav honom lite extra vatten med mat i innan vi åkte, det rann visst rakt igenom…
Sen fick han ett Suprelorin-chip också (kemisk kastrering). Nålen var enorm (en halv cm tjock kanske?) och jag blev lite nervös när jag såg den, men Hugo visade faktiskt ingenting, tror inte han märkte det ens. Nu är det bara att invänta effekten.
Det sägs att hund är bästa sättet att avskräcka inbrottstjuvar. Jag tycker det kan vara schysst att varna vänliga besökare också så de är beredda på att det kommer två monster och skäller på dem, så vi har en varningsskylt på vår grind. Men jag skulle behöva en skylt på grinden till köket också.
Varning för tjuven
Och så påstår folk att dalmatiner är tjuvaktiga?!
Jag har känt mig lite krasslig ett par dagar och inte riktigt haft ork för Lovis och hennes energi, så hon har varit med husse och jobbat. Det har fungerat jättebra. Inte nog med att det är lugnt och skönt när hon är iväg, hon är dödstrött när hon kommer hem också och gör inte så mycket väsen av sig
Hugo har däremot varit hemma och hållit mig och barnen sällskap. Idag tog jag med mig kameran när vi var ute. Tänkte att jag skulle få till några fina bilder på honom nu när det inte har varit så grått och trist. Det är så vackert med frost!
Stilig herre!
Kärlek!
Hugo brukar springa små rundor i skogen när han är lös. Idag kom han farandes ut på stigen med två rådjur precis framför sig, han var max två meter bakom. Jag ropade NEJ! och kallade in honom, han tvärvände och kom till mig. Jag är så stolt!
Ni ser hjärtat va? (mellan frambenen…)